⁴ HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

⁵ De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

⁶ Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

⁷ Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

⁸ HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

¹ För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

² Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

³ Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

⁴ Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

⁵ Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

⁷ Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

⁸ Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

⁹ Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

¹⁰ så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

¹¹ Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

¹² så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

¹³ Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

¹⁴ Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¹⁵ Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

¹⁶ Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

¹⁷ Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¹⁸ Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

¹⁹ Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

²⁰ de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

²¹ Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

²² Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

²³ Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

²⁴ och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

¹ För sångmästaren; en psalm av David.

² Rädda mig, HERRE, från onda människor, bevara mig från våldets män,

³ för dem som uttänka ont i sina hjärtan och dagligen rota sig samman till strid.

⁴ De vässa sina tungor likasom ormar, huggormsgift är inom deras läppar. Sela.

⁵ Bevara mig, HERRE, för de ogudaktigas händer, beskydda mig för våldets män, som uttänka planer för att bringa mig på fall.

⁶ Stolta människor lägga ut för mig snaror och garn; de breda ut nät invid vägens rand, giller sätta de för mig. Sela.

⁷ Jag säger till HERREN: »Du är min Gud.» Lyssna, o HERRE, till mina böners ljud.

⁸ HERRE, HERRE, du min starka hjälp, du beskärmar mitt huvud, på stridens dag.

⁹ Tillstäd icke, HERRE; vad de ogudaktiga begära; låt deras anslag ej lyckas, de skulle eljest förhäva sig. Sela.

¹⁰ Över de mäns huvuden, som omringa mig, må den olycka komma, som deras läppar bereda.

¹¹ Eldsglöd må regna över dem; må de kastas i eld, i djup som de ej komma upp ur.

¹² En förtalets man skall ej bestå i landet; en ond våldsman skall jagas, med slag på slag.

¹³ Jag vet att HERREN skall utföra den betrycktes sak och skaffa de fattiga rätt.

¹⁴ Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo inför ditt ansikte.