¹ För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

² Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

³ Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

⁴ Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁵ På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁶ Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁷ Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁸ Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁹ »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

¹⁰ Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹ På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹² Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹³ Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹⁴ Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁵ Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁶ Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁷ Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁹ De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

²⁰ Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²¹ Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²² Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²³ Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²⁴ I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁵ Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁶ Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁷ De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁸ Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁹ Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

³⁰ Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³¹ Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³² Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

¹ En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

² han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

³ han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

⁴ Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

⁵ Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

⁶ Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

¹ Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.

² Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.

³ Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?

⁴ Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.

⁵ Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

⁶ Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.