¹² Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

¹³ Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

¹⁴ Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

¹⁵ Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

¹⁶ Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

¹⁷ Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

¹⁸ Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

¹⁹ Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

²⁰ Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

²¹ Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

¹ För sångmästaren; en sång av David,

² när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

³ Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

⁴ Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

⁵ Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

⁶ Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

⁷ Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

⁸ Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

⁹ »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

¹⁰ Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

¹¹ Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

¹ För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

² Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

³ Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

⁴ Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

⁵ Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

⁶ Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.

⁷ Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

¹ För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

² när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

³ Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

⁴ Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

⁵ Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.

⁶ Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

⁷ Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.

⁸ Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott.

⁹ Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.