²⁷ Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.

²⁸ Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.

²⁹ De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.

³⁰ Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.

³¹ Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.

³² Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,

³³ men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.

³⁴ Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

³⁵ Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

³⁶ Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

³⁷ Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.

³⁸ Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

³⁹ Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.

⁴⁰ HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

¹ En psalm av David; till åminnelse.

² HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

³ Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

⁴ Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

⁵ Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

⁶ Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

⁷ Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

⁸ Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

⁹ Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

¹⁰ Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

¹¹ Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

¹² Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

¹³ Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

¹⁴ Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

¹⁵ ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

¹⁶ Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

¹⁷ Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

¹⁸ Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

¹⁹ ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

²⁰ Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

²¹ de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

²² Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

²³ Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

¹ För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

² Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

³ Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

⁴ Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁵ HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁶ Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁷ Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁸ Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁹ Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

¹⁰ Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹¹ Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹² Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹³ Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹⁴ Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.