"Är det kristen?" Det är en av de första frågorna som många ställer när de möter de idéer som Emanuel Swedenborg erbjuder. Svaret är enkelt: "Ja, det är det."
Med detta sagt är idéerna i Swedenborgs verk basen för en ny kristendom, som rensar bort några av de felaktiga koncept och praxis från de gamla kristna kyrkorna, som föll i olika falskheter och korruption.
Merriam-Webster definierar en kristen som ”en som bekänner tro på Jesu Kristi lärdomar.” Dictionary.com är liknande: ”en person som tror på Jesus Kristus”; och definierar adjektivformen som "av, som hänför sig till eller härrör från Jesus Kristus eller hans läror."
Swedenborgs verk lär att Jesus var själva förkroppsligandet av Jehova själv, den gudomliga själen i en mänsklig kropp. De lär också att hans ord och handlingar inte bara är övertygande som bokstavliga uttalanden, utan också fylls med oändlighet av gudomlig sannhet när de förstås på en andlig nivå. Det skulle säkert göra idéerna "kristna" enligt definitionerna i ordboken.
I modern parlance används emellertid ofta ”kristen” i en smalare mening. Fundamentella protestanter tenderar att definiera det som ”en person som tror att Gud Fadern sände Jesus Sonen till världen för att bli det ultimata offeret, som tar på sig alla mänsklighetens synder och försonar för dem på korset; och att människor för att gå till himlen måste acceptera den frälsning som erbjuds. ” Swedenborgs verk säger att Gud är en; det fanns ingen separat son från evigheten. De säger att Gud tog mänsklig form som Jesus av två skäl: för det första så att han kunde bli frestad, och därmed kunde slåss mot hells och ordna dem; och för det andra, så att människor, som nästan hade förlorat sin koppling till det gudomliga, åter kunde se honom som en människa och vara öppen för hans lärande och ledande. Slutligen säger de att frälsningen kommer genom att tro på Gud och följa hans befälhavare; de säger att vi måste vända oss från det onda och sträva efter det goda ur en beslutsamhet att följa Herren, och att om vi gör det så kommer Herren i slutändan att föra oss till ett tillstånd att älska vad som är bra.
Enligt dessa kriterier skulle många (och göra) märka trossystemet icke-kristen.
Swedenborgs verk erbjuder själva ett intressant tag på kristendomen. Å ena sidan betraktar de tydligt kristendomen - i sin korrekta form - som den ”sanna” religionen, den som bäst kan föra människor till samverkan med Herren, den som med rätta betraktar Jesus som gudomlig. Faktum är att det sista verket som publicerades av Swedenborg heter "True Christian Religion" eller "True Christianity" i vissa översättningar. Avsikten verkar vara att sätta kristendomen på rätt väg, inte att förstöra den och starta något nytt.
Å andra sidan säger de att kristendomen var andligt förstörd av idén om en Gud i tre personer, med ytterligare förstörelse som medförde tanken på frälsning genom tro ensam. De säger att den kristna kyrkans fall förutsades i evangelierna och i Uppenbarelseboken och att kristendomen vid 1700-talet hade blivit lika andligt tom som judendomen var vid Jesu födelse. De säger faktiskt att Swedenborg kallades av Herren för att skriva vad han gjorde så att en ny version av kristendomen kunde stiga upp från asken i de gamla kyrkorna och slutligen vara vad Herren tänkte att den skulle vara.
Förutsägbart är detta inte oerhört välkomna idéer bland kristna, men det är intressant att titta på vad kristendomen var vid tidpunkten för Swedenborg (hans teologiska verk publicerades 1748-1770) och vad det är nu, och också att titta på världen då och nu. Trots att de följer idéerna om treenighet och blodförsoning har många kyrkor lagt mindre och mindre tonvikt på de fina punkterna i läran och mer och mer betoning på att utveckla en personlig relation med Jesus och att leva ”ett kristet liv” - närma sig allt närmare att bara älska Herren och hålla sina bud. När det gäller världen har det gått från ett system med monarki och aristokrati till ett av demokrati, jämlikhet och frihet, en värld där människor bedöms utifrån vad de gör av sig själva snarare än av omständigheterna vid deras födelser. Kan det vara så att vi lever i den nya kristna tiden och har varit i 250 år utan att ens veta det?
(Референци: Himmel och helvete 318, 319; Nya Jerusalems lära om Tron 34; Sanna kristna religionen 180, 183, 206, 536, 632, 636, 681, 760, 761, 831, 836)
