2892. Den som lever ett liv i det goda och tror att Herren styr universum och att Han allena är källan till allt gott, som hör till kärleken och människokärleken, och till allt sant, som hör till tron, ja att Han är livets källa – alltså den som tror att ’vi lever, rör oss och har vår varelse i Honom’ – han är i ett sådant tillstånd att han kan begåvas med en himmelsk frihet, och med denna frihet också frid. Ty då förlitar han sig endast på Herren och bekymrar sig inte om allt övrigt, viss om att allt då skall lända honom till det bästa, hans sällhet och lycksalighet i evighet. Men den däremot som tror att han styr sig själv är ständigt frustrerad, råkar i onda begär, i ängsliga omsorger för det tillkommande och således i en mängd bekymmer. Och eftersom han nu tror som han gör, så klänger sig därför onda begär och falska intalelser fast vid honom.
