Kan det verkligen finnas en kraft som drar oss ur träsket?
Vi försöker härleda en sund uppsättning andliga idéer, från Herrens ord, som hjälper människor att "bygga ett hus på en klippa".
Tre gånger, i Johannesevangeliet, säger Jesus till människor att be om något "i mitt namn". Det låter väldigt mycket som förbön, dvs att Jesus och "Fadern" är separata människor. Men vi vet att de inte är det. Vad betyder det egentligen?
Om vår kultur är trasig, vad ska vi då göra?
Det är skönt att bli älskad. Hur är det med det omvända?
Sju gånger säger Jesus saker som "Jag är vinstocken" eller "Jag är livets bröd". Tänk om någon inte är kristen? Vad händer då?
