Människan är en politisk varelse. En "polis" är vad de gamla grekerna kallade en stadsstat. Vi använder "politik" för att komma underfund med hur vi ska leva med, arbeta med och komma överens med andra människor, i stora och små samhällen. Alla har "värderingar", dvs. saker som de värdesätter eller älskar. Det finns en hel rad av dessa för var och en av oss, och förmodligen har inte två personer samma uppsättning. Så när vi samarbetar med likasinnade för att uppnå ett mål (som vi älskar) är vi förmodligen inte i takt, men det finns tillräckligt mycket gemensamt för att stödja lagarbetet. Så i "polis" letar vi efter människor som älskar ungefär samma saker som vi gör. Det finns också ett annat lager. Låt oss kalla det "hur"-lagret, eller visdomslagret. Säg att det finns två personer och att de båda älskar sport. De älskar båda hockey. Båda älskar att vinna. De tränar båda ett hockeylag. Och... de väljer olika strategier. Nästan oundvikligen kommer en strategi att vara bättre än den andra. Men vi vet förmodligen inte säkert i förväg vilken det blir, och vi kan verkligen vara oense! Vi kan dela en kärlek, ett mål, ett "vad" vi hoppas på, och ändå vara oense om hur vi bäst ska uppnå det.
Sammanfattningsvis har vi alltså olika uppsättningar kärlek och olika uppsättningar visdom. När vi försöker leva och arbeta tillsammans kan det vara till hjälp om vi kan försöka zooma ut lite och se vad som är vad, och sedan föra en konstruktiv dialog om det.
Vad har detta med Bibeln att göra? Jo... Bibeln har saker att lära oss om både det vi bör älska och det vi bör göra för att vårda och uppmuntra denna kärlek. När man tänker utifrån religionen - utifrån det som Gud har förmedlat till oss - bildar det en slags stapel: religion >> kultur >> politik.
Dr Steven Garber har beskrivit förhållandet kultur>>politik: "Kulturen är uppströms från politiken, alltid och överallt", i november 2016. Ray Blunt, som svarade på Dr. Garbers artikel, höll med och tillade detta: "Kultur, hälsosam kultur, kan vara uppströms från politiken, men det kan också ohälsosam och sjuk kultur." Blunt fortsatte med en intressant kommentar om William Wilberforces ansträngningar för att få slut på slaveriet: "En av de mest anmärkningsvärda saker som William Wilberforce någonsin gjorde var att skriva en bok. Hans enda bok, 'Real Christianity', kom i botten av hans tioåriga försök att förändra den brittiska kulturen - dess seder och moral - och få slut på slavhandeln.... Ur det upprepade misslyckandet med en sådan förändring kom hans omfattande analys av vad som plågade Storbritannien - i ett ord, själviskhet.... Endast en återgång till hjärtat av sann kristendom förankrad i ödmjukhet och tjänande ledarskap, hävdade han, skulle Storbritannien förbli en stor nation." Här tar Blunt verkligen nästa steg uppströms. Han riktar in sig på religionen, helt korrekt enligt vår uppfattning. Religionen är uppströms från kulturen. Det är den som gör en kultur frisk eller ohälsosam.
Vid sitt avskedsanförande noterade George Washington det viktiga sambandet mellan religion och politik: "Av alla de dispositioner och vanor som leder till politiskt välstånd är religion och moral oumbärliga stöd." 1
I Bibeln, i Matteusevangeliet, lär Jesus ut detta,
"Hur kan man tala gott när man är ond? ...ur hjärtats överflöd talar munnen. En god människa frambringar goda ting ur sitt hjärtas goda skatt, och en ond människa frambringar onda ting ur sin onda skatt." (Matteus 12:34-35)
I Lukasevangeliet, i "Predikan på slätten", säger Jesus,
För människor samlar inte fikon från törnen, och de samlar inte druvor från en bräkenbuske." (Lukas 6:43-44)
På sitt analytiska sätt, i "Livets lära" (från 1763), säger Swedenborg ungefär samma sak:
"En person som besitter andlig godhet är en moralisk och medborgerlig person, eftersom andlig godhet innehåller godhetens väsen, och moralisk och medborgerlig godhet härrör från detta väsen." (Levernes-lära för Nya Jerusalem 13, Rogers översättning)
Vi tror alla på något! Vi kanske tror att det inte finns någon Gud eller något övergripande syfte, och att vi alla är slumpmässiga sammansättningar av molekyler med självuppfunna syften - och om vi tror det kommer vi att skapa en annan kultur än om vi tror att det finns en Gud och ett syfte, och att vi ska älska våra grannar. Vi kanske borde säga att "tro är uppströms från kultur". Det ligger något i det.
Vissa människor tror på... en enbart vetenskaplig materiell värld. Inget underliggande syfte. Inget liv efter detta. Ingen objektiv sanning. Inget objektivt gott eller ont. "Det är min sanning." "Det är bara den jag är." Den världsbilden är mycket annorlunda än en religiös, och den kommer att leda till en annan kultur och andra politiska mål.
Religionen får ibland en dålig klang. En del av det är välförtjänt... men... vänta. Tänk efter ordentligt. Det verkar verkligen vara mer logiskt att det FINNS ett syfte, att det fysiska universum verkar gynna liv och intelligens och att vi, om vi är vakna, får glimtar av insikt i andliga verkligheter.
Religion handlar i grund och botten inte om ritualer, kyrkobyggnader eller präster - det handlar om att återknyta kontakten med den Gud som skapade oss. Han är "uppströms" - källan, den "rena floden med livets vatten" (Uppenbarelseboken 22:1) i centrum av staden, Nya Jerusalem. Han är källan till all kärlek och visdom.
Om vi uppriktigt, troget och ödmjukt försöker förstå och göra Guds vilja, om vi "upphör att göra det onda och lär oss att göra det goda" (Jesaja 1:16), hjälper vi till att skapa en sund kultur. Om vi skapar en sund kultur kommer vi att kunna bygga en sund politik. Vi kommer att kunna slå våra svärd till plogbillar (Jesaja 2:4), och "bo i frid". (Jesaja 32:18)
Vi kan förorena floden, avleda den, dämma upp den, ignorera den. Eller så kan vi låta den tvätta oss rena och försöka paddla uppströms för att utforska dess källflöden.
Fotnoter:
1. 1. George Washington, "Farewell Address, 19 September 1796", i The Writings of George Washington, red. John C. Fitzpatrick, 37 volymer (Washington, D.C.: Government Printing Office, 1931-1940), 35:229
