¹ För sångmästaren, till strängaspel; av David.

² Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

³ Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

⁴ Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

⁵ Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.

⁶ Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

⁷ Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

⁸ Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

⁹ Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

¹ För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

² Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

³ Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

⁴ Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

⁵ De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

⁶ Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

⁷ Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

⁸ Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

⁹ Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

¹⁰ Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

¹¹ Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

¹² En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

¹³ och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

¹ En psalm av David, när han var i Juda öken.

² Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

³ Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

⁴ Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

⁵ Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

⁶ Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

⁷ när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

⁸ Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

⁹ Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

¹⁰ Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

¹¹ De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

¹² Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

¹ För sångmästaren; en psalm av David.

² Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

³ Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

⁴ ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

⁵ för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

⁶ De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

⁷ De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

⁸ Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

⁹ De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

¹⁰ Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

¹¹ Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.