⁶ de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

⁷ en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

⁸ Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

⁹ då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

¹⁰ Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

¹¹ Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

¹² Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

¹³ »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

¹⁴ Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

¹⁵ När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

¹⁶ Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

¹⁷ Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

¹⁸ Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

¹⁹ Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

²⁰ Lovad vare Herren! Dag efter Dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

²¹ Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

²² Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

²³ Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

²⁴ så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

²⁵ Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

²⁶ Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

²⁷ Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

²⁸ Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

²⁹ Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

³⁰ I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

³¹ Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

³² De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

³³ I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

³⁴ honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

³⁵ Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

³⁶ Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

¹ För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

² Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³ Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴ Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵ Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.