¹ Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.

² Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,

³ gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.

⁴ Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.»

⁵ Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.

⁶ Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.

⁷ Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.

⁸ Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.

⁹ Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.

¹⁰ Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.

¹¹ Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.

¹² Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.

¹³ Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.

¹⁴ Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.

¹⁵ Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.

¹⁶ Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»

¹⁷ När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.

¹⁸ Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»

¹⁹ Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.

²⁰ Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.

²¹ Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,

²² Kina, Dimona, Adada,

²³ Kedes, Hasor och Jitnan,

²⁴ Sif, Telem, Bealot,

²⁵ Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,

²⁶ Amam, Sema, Molada,

²⁷ Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,

²⁸ Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,

²⁹ Baala, Ijim, Esem,

³⁰ Eltolad, Kesil, Horma,

³¹ Siklag, Madmanna, Sansanna,

³² Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar.

³³ I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,

³⁴ Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,

³⁵ Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,

³⁶ Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar;

³⁷ Senan, Hadasa, Migdal-Gad,

³⁸ Dilean, Mispe, Jokteel,

³⁹ Lakis, Boskat, Eglon,

⁴⁰ Kabbon, Lamas, Kitlis,

⁴¹ Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar;

⁴² Libna, Eter, Asan,

⁴³ Jifta, Asna, Nesib,

⁴⁴ Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar;

⁴⁵ Ekron med underlydande städer och byar;

⁴⁶ från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;

⁴⁷ vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.

⁴⁸ Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,

⁴⁹ Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,

⁵⁰ Anab, Estemo, Anim,

⁵¹ Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar;

⁵² Arab, Ruma, Esean,

⁵³ Janum, Bet-Tappua, Afeka,

⁵⁴ Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar;

⁵⁵ Maon, Karmel, Sif, Juta,

⁵⁶ Jisreel, Jokdeam och Sanoa,

⁵⁷ Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar;

⁵⁸ Halhul, Bet-Sur, Gedor,

⁵⁹ Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar;

⁶⁰ Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar;

⁶¹ I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,

⁶² Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar.

⁶³ Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.

¹ Och lotten föll ut för Josefs barn sålunda: Landet från Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten österut, öknen, som från Jeriko höjer sig uppåt Bergsbygden mot Betel.

² Och gränsen gick vidare från Betel till Lus och så fram till arkiternas område, mot Atarot.

³ Därefter gick den västerut ned till jafletiternas område, ända till Nedre Bet-Horons område och till Geser; sedan gick den ut vid havet.

⁴ Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.

⁵ Efraims barn fingo, efter sina släkter, sina gränser sålunda: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar ända till Övre Bet-Horon.

⁶ Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo. Därefter gick den fram där i öster till Janoa.

⁷ Från Janoa gick den ned till Atarot och Naara, träffade så Jeriko och gick ut vid Jordan.

⁸ Från Tappua gick gränsen västerut till Kanabäcken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras släkter.

⁹ Dit hörde ock de städer som avsöndrades åt Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa städer med sina byar.

¹⁰ Men de fördrevo icke kananéerna som bodde i Geser; därför bodde ock kananéerna kvar bland Efraims barn, såsom de göra ännu i dag, men de blevo arbetspliktiga tjänare under dem.

¹ Och Manasse stam fick sin lott sålunda, ty han var Josefs förstfödde: Makir, Manasses förstfödde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman.

² Manasses övriga barn fingo ock land, efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras släkter.

³ Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner, utan allenast döttrar; och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

⁴ Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och stamhövdingarna och sade: »HERREN bjöd Mose att giva oss en arvedel bland våra bröder.» Då gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders bröder.

⁵ Alltså blevo de lotter som tillföllo Manasse tio -- förutom Gileads land och Basan på andra sidan Jordan --

⁶ eftersom Manasses döttrar fingo en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.

⁷ Och Manasse fick sin gräns bestämd sålunda: Den gick från Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; därefter gick gränsen åt höger, till En-Tappuas inbyggare.

⁸ (Tappuas land tillföll nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasse gräns, tillföll Efraims barn.)

⁹ Och gränsen gick vidare ned till Kanabäcken, söder om bäcken; men städerna där tillföllo Efraim, fastän de lågo bland Manasse städer. Manasse gräns gick vidare norr om bäcken och gick sedan ut vid havet.

¹⁰ Det som låg söder om den tillföll Efraim, men det som låg norr om den tillföll Manasse, och deras gräns var havet; och i norr nådde de till Aser och i öster till Isaskar.

¹¹ Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor och underlydande orter, invånarna i En-Dor och underlydande orter, invånarna i Taanak och underlydande orter, invånarna i Megiddo och underlydande orter, de tre höjdernas land.

¹² Men Manasse barn kunde icke intaga dessa städer, utan kananéerna förmådde hålla sig kvar där i landet.

¹³ När sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananéerna arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.

¹⁴ Och Josefs barn talade till Josua och sade: »Varför har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastän vi äro ett talrikt folk, då ju HERREN hitintills har välsignat oss?»

¹⁵ Då svarade Josua dem: »Om du är ett för talrikt folk, så drag upp till skogsbygden och röj dig där mark i perisséernas och rafaéernas land, eftersom Efraims bergsbygd är dig för trång.»

¹⁶ Men Josefs barn sade: »I bergsbygden finnes icke rum nog för oss; och de kananéer som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av järn, både de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.»

¹⁷ Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: »Du är ett talrikt folk och har stor kraft, därför skall du icke hava allenast en lott;

¹⁸ utan du skall få en bergsbygd, som ju ock är en skogsbygd, men som du skall röja upp, så att till och med utkanterna därav skola tillhöra dig. Ty du måste fördriva kananéerna, eftersom de hava stridsvagnar av järn och äro så starka.»