⁶ Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

⁷ Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

⁸ Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

⁹ för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

¹⁰ Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

¹¹ Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

¹² Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

¹³ Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

¹⁴ ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

¹⁵ Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

¹ För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

² Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

³ HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

⁴ HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵ Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

⁶ Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷ Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

⁸ Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹ Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰ Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

¹¹ Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

¹² Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

¹³ Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁴ Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁵ Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

¹⁶ Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

¹⁷ Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸ Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹ De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰ Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹ HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²² Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³ nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

²⁴ Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵ Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

²⁶ Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

²⁷ Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸ Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

²⁹ Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

³⁰ Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

³¹ Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³² Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

³³ Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

³⁴ du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵ du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶ Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

³⁷ du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸ Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹ Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰ Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹ Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴² De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³ Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴ Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵ Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

⁴⁶ Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

⁴⁷ HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

⁴⁸ Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

⁴⁹ du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰ Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹ Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

¹ För sångmästaren; en psalm av David.

² Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

³ den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

⁴ det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

⁵ De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

⁶ och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

⁷ Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

⁸ HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

⁹ HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

¹⁰ HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

¹¹ De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

¹² Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

¹³ Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

¹⁴ Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

¹⁵ Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

¹ För sångmästaren; en psalm av David.

² HERREN bönhöre dig på nödens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.

³ Han sände dig hjälp från helgedomen, och stödje dig från Sion.

⁴ Han tänke på alla dina spisoffer och upptage med välbehag ditt brännoffer. Sela.

⁵ Han give dig vad ditt hjärta begär och fullborde alla dina rådslag.

⁶ Må vi få jubla över din seger och i vår Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina böner.

⁷ Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.

⁸ De andra prisa vagnar, de prisa hästar, men vi prisa HERRENS, vår Guds, namn.

⁹ De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva beståndande.

¹⁰ HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss på den tid då vi ropa.

¹ För sångmästaren; en psalm av David.

² HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!

³ Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.

⁴ Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.

⁵ Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.

⁶ Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.

⁷ Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

⁸ Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

⁹ Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

¹⁰ Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.

¹¹ Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.

¹² Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.

¹³ Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.

¹⁴ Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.