Ska vi föreställa oss Herren? Om ja, hur?

Ngu Rev. Dan Goodenough (umshini ohunyushelwe ku Svenska)
  
{{en|Walking on Water}}

En synlig Gud

Varför ska vi ha en mental bild av Herren? Varför var det viktigt för de förkristna människorna att INTE göra bilder av Jehova? I och med Herrens födelse tycktes detta förändras - så varför behöver vi nu en mental bild som vi kan relatera till?

De förkristna människorna hade olika, och ofta enkla, föreställningar om Gud som människa, men många människor då var också mycket benägna till avgudadyrkan. De dyrkade statyer, guldkalvar, Dagon och många andra gudar. När Rakel lämnade Labans hushåll tog hon med sig "hushållets gudar". (1 Mosebok 31:30-35)

De tio budorden förbjuder "varje bild eller likhet" av något: "Ni skall inte buga er för dem och inte tjäna dem....". (2 Mosebok 20:4-5)

När Moses bad att få se Guds härlighet fick han svaret: "Du kan inte se mitt ansikte, för ingen människa kan se mig och leva." (2 Mosebok 33:20). Men YHWH satte Mose i en klippskreva och skyddade honom med sin handflata, och han gick förbi Mose i sin härlighet; Mose såg hans rygg, men inte hans ansikte. (2 Mosebok 33:21-23)

Vid flera tillfällen argumenterade Moses med Gud som med en människa, och i Gamla testamentet talade YHWH ofta med mänskliga ord, genom en ängel. Men människorna såg inte Gud i vad som skulle kunna kallas Guds egen gestalt. Några få individer såg YHWH:s ängel, som talade för Gud. De tänkte på Gud som människa, INTE som en opersonlig kraft. I 1 Kungaboken 22:13-23 profeten Mika säger att han såg YHWH "sitta på sin tron och hela himmelens härskaror stå bredvid, till höger och vänster om honom". YHWH frågade denna församling hur de skulle övertala Ahab att "gå upp, så att han kan falla [bli nedslagen] i Ramot Gilead". Efter en viss diskussion fick en ande tydligen tillåtelse att förmedla ett lögnaktigt budskap till Ahab. Uppenbarligen betraktade Mika och andra YHWH som någon slags mänsklig Gud.

Men på det hela taget tänkte de förkristna israeliterna föga på en synlig form av den ende Guden. YHWH verkade avlägsen, osynlig, föränderlig och något godtycklig. YHWH var skapare och lagstiftare och krävde lydnad, med goda belöningar för hans efterföljare och straff för de stolta och olydiga. Om en visuell bild av Gud hade tillåtits, vilken typ av bild skulle det ha varit, eller skulle det ha kunnat vara? Möjligen som den korta beskrivningen av "den gamle av dagar" med hår som ren ull, i en vit klädnad och sittande på en tron av eldslågor. (Daniel 7:9) Det är svårt att föreställa sig en godtagbar bild av Gud för förkristna, innan han faktiskt kom till jorden i sin mänskliga gestalt.

Detta förändrades helt och hållet när han kom till jorden, föddes som Guds Son och gradvis gjorde sitt mänskliga sinne (och sin kropp) gudomligt. Han förde in den gudomliga kärleken (från sin själ) i alla sina mänskliga egenskaper - till och med att älska sina fiender. Han genomgick en gudomlig pånyttfödelse av sin människa och "förhärligade" den medan han levde på detta naturliga rum-tidsplan där vi lever. Han blev YHWH i sitt kött på jorden, synlig för alla. Hans liv nedtecknades i de fyra evangelierna, med många läror, helanden och mirakel, och många exempel på hur han behandlade andra med äkta kärlek, samtidigt som han behandlade ondskan för vad den var. Att se Gud själv i Jesus Kristus på jorden ger också en sann bild av Gud som vi kan lita på och dyrka. Inga foton eller porträtt, som kan leda tillbaka till avgudadyrkan. Men från konstnärer visar många, många bilder det som vi känner till från evangelierna - en levande bild av Gud i naturlig form, som visar Jesus som gudomlig kärlek i mänsklig gestalt.

Vi uppmanas att föreställa oss Jesus som Guds ansikte. Jesus sade till Filippos: "Har jag varit med dig så länge och du har ändå inte känt mig, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern, så hur kan du säga: 'Visa oss Fadern'? Tror ni inte att jag är i Fadern och Fadern i mig?" (Johannes 14:9-10; och andra ställen i Johannes; och se Himmelska Hemligheter 10579.)

Författaren till Hebreerbrevet kallar Jesus för "strålglansen i [Guds] härlighet och bilden av hans väsen, och han upprätthåller allting genom sin krafts ord". (Hebreerbrevet 1:3)

Paulus kallar Herren för "den osynlige Gudens avbild....". (Kolosserbrevet 1:15) "Ty i honom bor Gudomens hela fullhet kroppsligen." (Kolosserbrevet 2:9)

"För det är den Gud som beordrade att ljuset skulle lysa ut ur mörkret som har lyst i våra hjärtan för att ge oss ljuset från kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte." (2 Korintierbrevet 4:6)

"Stor är gudsfruktans mysterium: Gud har uppenbarat sig i köttet...." (1 Timoteus 3:16)

Dessa och andra uttalanden klargör att Jesus Kristus visar oss Gud, att vi ser Gud i Jesus Kristus.

Aldrig tidigare hade det hänt att YHWH Gud kunde ses i en verklig levande människa på jorden, vilket gjorde det möjligt för oss att föreställa oss och se och förstå Gud på riktigt, i en mänsklig form av äkta kärlek. Vissa faror med avgudadyrkan kvarstår - t.ex. vissa bilder och religiösa sedvänjor och processioner bland vissa kristna. Men själva Herrens läror (i Gamla och Nya testamentet och i hög grad i de himmelska lärorna) avråder från överdriven yttre tillbedjan med bilder i centrum. Konstnärer har skapat så många visuella bilder av Herren att vi kan få en känsla av Guds kärleksfulla mänsklighet för alla, utan att fokusera på en enda bild.

Men hur är det med förkristendomarna - lämnades de som andliga föräldralösa? Deras kyrkor var representativa kyrkor, och deras väg till himlen och förnyelse skilde sig något från den väg som Jesus Kristus öppnade. De fick aldrig njuta av det andliga ljus som blev möjligt efter att Herren kom till jorden; de kände inte till evangeliernas levande bilder av god vilja mot varje nästa. Men många kom förvisso till himlen och bildade andliga och himmelska riken. De äldsta kyrkans människor var särskilt oskyldiga och goda och nära Gud, om än inte så nära som är möjligt nu. Och sedan hans ankomst har dessa förkristna människor nu en mer fullständig och klarare förbindelse med Gud, vilket förutses i Jesaja: "Månens ljus skall vara som solens ljus, och solens ljus skall vara sjufaldigt, som sju dagars ljus, på den dag då YHWH binder upp sitt folks brott." (Jesaja 30:26)

Sanna kristna religionen 109 berättar om hur kristendomen medförde djupgående och grundläggande andliga förändringar. Men de förkristna hade ändå alla möjligheter att ledas till himlen genom de religioner som fanns tillgängliga för dem. Ljuset, livet och användningsområdena i deras himlar var mer begränsade, men har nu vuxit kraftigt sedan Herrens första och andra ankomst. När det mänskliga livet försämrades under århundradena innan Herren kom genom mänsklig födelse, mångfaldigades ondskan och förstörde nästan den försynsmässiga andliga balansen och det fria valet på jorden (vilket framgår av den antika historien, t.ex. Caesars liv och krig). Detta andliga förfall spred sig på grund av att det forntida representativa ordet och kyrkorna inte gav tillräckligt med sanning eller förståelse av Gud. Så Herren kom till jorden för att återupprätta sin makt och kontroll över helvetet och för att föra ner sin kärlek och sitt ljus till jorden, först i sitt (Jesus) eget naturliga sinne - och sedan dess till människorna på jorden, och även i lysande ljus för alla himlar.

Slutligen har vi här ett mycket starkt och inspirerande mål för den nya kristna kyrkan:

"Den skall tillbe en enda synlig Gud, i vilken den osynliga Guden finns, som själen finns i kroppen. Att förenas med en osynlig Gud är som ögats grepp om universum, vars slut ligger bortom dess synfält, eller som en syn mitt i havet. Men förening med en synlig Gud är som att skåda en man i luften eller på havet som breder ut sina händer och bjuder in alla till sina armar." (Sanna kristna religionen 787)