¹ En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

² Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

³ Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

⁴ Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

⁵ Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

¹ En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

² Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»

³ Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

⁴ HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

⁵ De som så med tårar skola skörda med jubel.

⁶ De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

¹ En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

² Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

³ Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

⁴ Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

⁵ Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

¹ En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.

² Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!

³ Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.

⁴ Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar HERREN.

⁵ HERREN välsigne dig från Sion; må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,

⁶ och må du få se barn av dina barn. Frid över Israel!

¹ En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

² mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

³ På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

⁴ Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

⁵ De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

⁶ De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

⁷ ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

⁸ och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

¹ En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

² Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

³ Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, HERRE, vem kan då bestå?

⁴ Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

⁵ Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

⁶ Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

⁷ Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

⁸ Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

¹ En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.

² Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

³ Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.