¹ En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

² han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

³ »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

⁴ jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

⁵ förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

⁶ Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

⁷ Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

⁸ Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

⁹ Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

¹⁰ För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

¹¹ HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

¹² Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

¹³ Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

¹⁴ Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

¹⁵ Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

¹⁶ Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

¹⁷ Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

¹⁸ Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»

¹ En vallfartssång; av David. Se huru gott och ljuvligt det är att bröder bo endräktigt tillsammans.

² Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder.

³ Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär HERREN välsignelse, liv till evig tid.

¹ En vallfartssång. Upp, välsignen HERREN, alla I HERRENS tjänare, I som stån om natten i HERRENS hus.

² Lyften edra händer upp mot helgedomen och välsignen HERREN.

³ HERREN välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

¹ Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjänare,

² I som stån i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.

³ Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.

⁴ Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.

⁵ Ty jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är förmer än alla gudar.

⁶ HERREN kan göra allt vad han vill, i himmelen och på jorden, i haven och i alla djup;

⁷ han som låter regnskyar stiga upp från jordens ända, han som låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum;

⁸ han som slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap;

⁹ han som sände tecken och under över dig, Egypten, över Farao och alla hans tjänare;

¹⁰ han som slog stora folk och dräpte mäktiga konungar:

¹¹ Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,

¹² och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.

¹³ HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.

¹⁴ Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.