¹⁵ Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

¹⁶ De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

¹⁷ de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.

¹⁸ De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

¹⁹ I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;

²⁰ I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN.

²¹ Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!

¹ Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

² Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

³ Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;

⁴ honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;

⁵ honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;

⁶ honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;

⁷ honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:

⁸ solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,

⁹ månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;

¹⁰ honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,

¹¹ och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,

¹² med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;

¹³ honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,

¹⁴ och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,

¹⁵ och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;

¹⁶ honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,

¹⁷ honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,

¹⁸ och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:

¹⁹ Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,

²⁰ och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;

²¹ och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,

²² till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;

²³ honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,

²⁴ och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;

²⁵ honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.

²⁶ Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹ Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

² I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

³ Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

⁴ Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

⁵ Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

⁶ Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

⁷ Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

⁸ Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

⁹ Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

¹ Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

² Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

³ När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.