⁴⁸ Och befälhavarna över härens avdelningar, över- och underhövitsmännen, trädde fram till Mose.

⁴⁹ Och de sade till Mose: »Dina tjänare hava räknat antalet av de krigsmän som vi hava haft under vårt befäl, och icke en enda fattas bland oss.

⁵⁰ Därför hava vi nu såsom en offergåva åt HERREN burit fram var och en del som han har kommit över av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HERRENS ansikte.»

⁵¹ Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.

⁵² Och guldet som gavs såsom gärd åt HERREN av över- och underhövitsmännen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.

⁵³ Manskapet hade tagit byte var och en för sig.

⁵⁴ Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.

¹ Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap.

² Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prästen Eleasar och menighetens hövdingar:

³ »Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

⁴ det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett land för boskap, och dina tjänare hava boskap.»

⁵ Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.»

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig?

⁷ Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över floden, in i det land som HERREN har givit åt dem?

⁸ Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea för att bese landet:

⁹ sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som HERREN hade givit åt dem.

¹⁰ Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:

¹¹ 'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterföljt mig

¹² ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.'

¹³ Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.

¹⁴ Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.

¹⁵ Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt detta folk.»

¹⁶ Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn.

¹⁷ Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola. Under tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och så vara skyddade mot landets inbyggare.

¹⁸ Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått var och en sin arvedel.

¹⁹ Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på andra sidan Jordan, på östra sidan.»

²⁰ Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen eder inför HERREN till kriget,

²¹ så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig,

²² om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN.

²³ Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder.

²⁴ Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt eder boskap, och gören vad eder mun har talat.»

²⁵ Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder.

²⁶ Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola bliva kvar här i Gileads städer.

²⁷ Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»

²⁸ Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.

²⁹ Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN, och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva landet Gilead till besittning.

³⁰ Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få sin besittning ibland eder i Kanaans land.»

³¹ Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.

³² Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»

³³ Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer och dessas områden, landets städer runt omkring.

³⁴ Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,

³⁵ Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,

³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar.

³⁷ Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,

³⁸ Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ändrats -- och Sibma. Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp.

³⁹ Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.

⁴⁰ Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.

⁴¹ Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.

⁴² Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.

¹ Dessa voro Israels barns lägerplatser, när de drogo ut ur Egyptens land, efter sina härskaror, anförda av Mose och Aron.

² Och Mose upptecknade på HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de ändrade lägerplats. Och dessa voro nu deras lägerplatser, alltefter som uppbrottsorterna följde på varandra:

³ De bröto upp från Rameses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inför alla egyptiers ögon,

⁴ under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de förstfödda, då när HERREN höll dom över deras gudar.

⁵ Så bröto nu Israels barn upp från Rameses och lägrade sig i Suckot.

⁶ Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.

⁷ Och de bröto upp från Etam och vände om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lägrade sig framför Migdol.

⁸ Och de bröto upp från Hahirot och gingo mitt igenom havet in i öknen och tågade så tre dagsresor i Etams öken och lägrade sig i Mara.

⁹ Och de bröto upp från Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de lägrade sig där.

¹⁰ Och de bröto upp från Elim och lägrade sig vid Röda havet.

¹¹ Och de bröto upp från Röda havet och lägrade sig i öknen Sin.

¹² Och de bröto upp från öknen Sin och lägrade sig i Dofka.

¹³ Och de bröto upp från Dofka och lägrade sig i Alus.

¹⁴ Och de bröto upp från Alus och lägrade sig i Refidim, och där fanns intet vatten åt folket att dricka.

¹⁵ Och de bröto upp från Refidim och lägrade sig i Sinais öken.

¹⁶ Och de bröto upp från Sinais öken och lägrade sig i Kibrot-Hattaava.

¹⁷ Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava och lägrade sig i Haserot.

¹⁸ Och de bröto upp från Haserot och lägrade sig i Ritma.

¹⁹ Och de bröto upp från Ritma och lägrade sig i Rimmon-Peres.

²⁰ Och de bröto upp från Rimmon-Peres och lägrade sig i Libna.

²¹ Och de bröto upp från Libna och lägrade sig i Rissa.

²² Och de bröto upp från Rissa och lägrade sig i Kehelata.

²³ Och de bröto upp från Kehelata och lägrade sig vid berget Sefer.

²⁴ Och de bröto upp från berget Sefer och lägrade sig i Harada.

²⁵ Och de bröto upp från Harada och lägrade sig i Makhelot.

²⁶ Och de bröto upp från Makhelot och lägrade sig i Tahat.

²⁷ Och de bröto upp från Tahat och lägrade sig i Tera.

²⁸ Och de bröto upp från Tera och lägrade sig i Mitka.

²⁹ Och de bröto upp från Mitka och lägrade sig i Hasmona.

³⁰ Och de bröto upp från Hasmona och lägrade sig i Moserot.

³¹ Och de bröto upp från Moserot och lägrade sig i Bene-Jaakan.

³² Och de bröto upp från Bene-Jaakan och lägrade sig i Hor-Haggidgad.

³³ Och de bröto upp från Hor-Haggidgad och lägrade sig i Jotbata.

³⁴ Och de bröto upp från Jotbata och lägrade sig i Abrona.

³⁵ och de bröto upp från Abrona och lägrade sig i Esjon-Geber.

³⁶ Och de bröto upp från Esjon-Geber och lägrade sig i öknen Sin, det är Kades.

³⁷ Och de bröto upp från Kades och lägrade sig vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.

³⁸ Och prästen Aron steg upp på berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden.

³⁹ Och Aron var ett hundra tjugutre år gammal, när han dog på berget Hor.

⁴⁰ Och konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn voro i antågande.

⁴¹ Och de bröto upp från berget Hor och lägrade sig i Salmona.

⁴² Och de bröto upp från Salmona och lägrade sig i Punon.

⁴³ Och de bröto upp från Punon och lägrade sig i Obot.

⁴⁴ Och de bröto upp från Obot och lägrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.

⁴⁵ Och de bröto upp från Ijim och lägrade sig i Dibon-Gad.

⁴⁶ Och de bröto upp från Dibon-Gad och lägrade sig i Almon-Diblataima.

⁴⁷ Och de bröto upp från Almon-Diblataima och lägrade sig vid Abarimbergen, framför Nebo.

⁴⁸ Och de bröto upp från Abarimbergen och lägrade sig på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

⁴⁹ Och deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.

⁵⁰ Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:

⁵¹ Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,

⁵² skolen I fördriva landets alla inbyggare för eder, och I skolen förstöra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna beläten skolen I förstöra, och alla deras offerhöjder skolen I ödelägga.

⁵³ Och I skolen intaga landet och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning.

⁵⁴ Och I skolen utskifta landet såsom arvedel åt eder genom lottkastning efter edra släkter; åt en större stam skolen I giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall få sin del där lotten bestämmer att han skall hava den; efter edra fädernestammar skolen I utskifta landet såsom arvedel åt eder.

⁵⁵ Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skola de som I låten vara kvar av dem bliva törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon.

⁵⁶ Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem.