¹ Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

² i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

³ så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

⁴ så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

⁵ På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

⁶ De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

⁷ Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

⁸ Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

⁹ hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

¹⁰ Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

¹¹ Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

¹² Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

¹³ Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

¹⁴ Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

¹⁵ Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

¹⁶ Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

¹⁷ Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

¹⁸ Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

¹⁹ Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

²⁰ Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

²¹ Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

²² och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

²³ Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

²⁴ Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

²⁵ och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

²⁶ I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

²⁷ till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

²⁸ Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

²⁹ Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

³⁰ Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

³¹ Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

³² Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

³³ Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

³⁴ Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

³⁵ Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

³⁶ Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

³⁷ Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

³⁸ Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

³⁹ En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

⁴⁰ Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

⁴¹ När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

⁴² och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

⁴³ Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

⁴⁴ Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

⁴⁵ Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

⁴⁶ Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,

⁴⁷ och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

⁴⁸ Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

⁴⁹ Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.

⁵⁰ Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.

⁵¹ Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

⁵² Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;

⁵³ hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.

⁵⁴ Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet

⁵⁵ mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»

⁵⁶ Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

⁵⁷ Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

⁵⁸ Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

⁵⁹ Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

⁶⁰ Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

⁶¹ Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

⁶² Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

⁶³ Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

⁶⁴ Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

⁶⁵ Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

⁶⁶ Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

⁶⁷ Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

⁶⁸ »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

⁶⁹ och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

⁷⁰ såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.

⁷¹ Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,

⁷² och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

⁷³ vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

⁷⁴ Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

⁷⁵ ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.

⁷⁶ Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,

⁷⁷ till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.

⁷⁸ Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,

⁷⁹ för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»

⁸⁰ Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.

¹ Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

² Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

³ Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

⁴ Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

⁵ för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶ Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

⁷ Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

⁸ I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

¹⁰ Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

¹¹ Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

¹² Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

¹³ I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

¹⁴ »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

¹⁵ När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

¹⁶ Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

¹⁷ Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

¹⁸ Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹ Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰ Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

²¹ När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

²² Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

²³ enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

²⁴ så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

²⁵ I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

²⁶ Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

²⁷ Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

²⁸ då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

²⁹ »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

³⁰ ty mina ögon hava sett din frälsning,

³¹ vilken du har berett till att skådas av alla folk:

³² ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

³³ Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

³⁴ Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

³⁵ Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

³⁶ Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

³⁷ och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

³⁸ Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.

³⁹ Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.

⁴⁰ Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

⁴¹ Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.

⁴² När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.

⁴³ Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

⁴⁴ De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.

⁴⁵ När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.

⁴⁶ Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;

⁴⁷ och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.

⁴⁸ När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»

⁴⁹ Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»

⁵⁰ Men de förstodo icke det som han talade till dem.

⁵¹ Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

⁵² Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.

¹ I femtonde året av kejsar Tiberius' regering, när Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,

² på den tid då Hannas var överstepräst jämte Kaifas -- då kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i öknen;

³ och han gick åstad och predikade i hela trakten omkring Jordan bättringens döpelse till syndernas förlåtelse.

⁴ Så uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: »Hör rösten av en som ropar i öknen: Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.

⁵ Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar;

⁶ och allt kött skall se Guds frälsning.'»

⁷ Han sade nu till folket som kom ut för att låta döpa sig av honom: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen?

⁸ Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen. Och sägen icke vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.

⁹ Redan är också yxan satt till roten på träden; så bliver då vart träd som icke bär god frukt avhugget och kastat på elden.

¹⁰ Och folket frågade honom och sade: »Vad skola vi då göra?»

¹¹ Han svarade och sade till dem: »Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och en som har matförråd, han göre sammalunda.»

¹² Så kommo ock publikaner för att låta döpa sig, och de sade till honom: »Mästare, vad skola vi göra?»

¹³ Han svarade dem: »Kräven icke ut mer än vad som är eder föreskrivet.»

¹⁴ Också krigsmän frågade honom och sade: »Vad skola då vi göra? Han svarade dem: »Tilltvingen eder icke penningar av någon, genom hot eller på annat otillbörligt sätt, utan låten eder nöja med eder sold.»

¹⁵ Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias.

¹⁶ Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: »Jag döper eder med vatten, men den som kommer, som är starkare än jag, den vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa; han skall döpa eder i helig ande och eld.

¹⁷ Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.»

¹⁸ Så förmanade han folket också i många andra stycken och förkunnade evangelium för dem.

¹⁹ Men när han hade förehållit Herodes, landsfursten, hans synd i fråga om hans broders hustru Herodias och förehållit honom allt det onda som han eljest hade gjort,

²⁰ lade Herodes till allt annat också det att han inspärrade Johannes i fängelse.

²¹ När nu allt folket lät döpa sig och jämväl Jesus blev döpt, så skedde därvid, medan han bad, att himmelen öppnades,

²² och den helige Ande sänkte sig ned över honom I lekamlig skepnad såsom en duva; och från himmelen kom en röst: »Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.»

²³ Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli,

²⁴ som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,

²⁵ som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,

²⁶ som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,

²⁷ som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,

²⁸ som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er,

²⁹ som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,

³⁰ som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,

³¹ som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David,

³² som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,

³³ som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas,

³⁴ som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,

³⁵ som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,

³⁶ som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,

³⁷ som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,

³⁸ som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.