¹ Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,

² utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.

³ Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

⁴ Icke så de ogudaktiga, utan de äro såsom agnar som vinden bortför.

⁵ Därför skola de ogudaktiga icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling.

⁶ Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås.

¹ Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

² Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

³ »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

⁴ Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

⁵ Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

⁶ »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

⁷ Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

⁸ Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

⁹ Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

¹⁰ Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

¹¹ Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

¹² Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

¹ En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

² HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

³ Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

⁴ Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

⁵ Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

⁶ Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

⁷ Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

⁸ Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

⁹ Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

¹ För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.

² När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.

³ I herrar, huru länge skall min ära vara vänd i smälek, huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn? Sela.

⁴ Besinnen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.

⁵ Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. Sela.

⁶ Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.

⁷ Många säga: »Vem skall låta oss se det gott är?» Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.

⁸ Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.

⁹ I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet.

¹ För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.

² Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

³ Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

⁴ HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

⁵ Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

⁶ De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

⁷ Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

⁸ Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.