Utgående kärlek

За New Christian Bible Study Staff (машинний переклад на Svenska)
  
A nice mother-daughter hug.

Det är riktigt trevligt att bli älskad. Kan du komma ihåg när din pappa trasslade i håret, eller om din mamma läste en berättelse för dig medan du krullade dig bredvid henne? Eller när din söta dotter log mot dig? Vi älskar den inkommande kärleken. Det är en så bra känsla.

Och ... vi behöver utgående kärlek också. Du har hört det gamla ordspråket "Det är bättre att ge än att ta emot". Det är en fantastisk känsla att kunna älska någon annan och försöka göra dem lyckliga. Vilka är rötterna för det behovet? Kommer det från ett andligt ursprung?

Så ... ta ut dina biblar, och låt oss ta en titt! "Gör Herren" utgående kärlek?

Psaltaren 23 är ett bra ställe att titta på:

"Sannerligen kommer godhet och kärleksfullhet att följa mig alla mina livsdagar; och jag ska bo i Jehovas hus för evigt." (Psaltaren 23:6)

Här är ett annat trevligt utdrag som visar ömheten i Herrens kärlek - från berättelsen när människor tar med barn för att se Jesus:

"Och han tog dem i sina armar och välsignade dem och lade händerna på dem." (Markus 10:16)

Detta avsnitt från Matteus illustrerar också poängen:

"Om ni då, då ni är onda, vet hur man ska ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska din fader i himlen ge goda saker till dem som ber honom?" (Matteus 7:11)

Här är en annan bra:

"Älskade, låt oss älska varandra: ty kärlek är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek." (1 Johannesbrevet 4:7-8)

Och en till - en annan som är djupt inbäddad i vår kultur:

"Ett nytt bud ger jag er, att ni älskar varandra, precis som jag har älskat er, att ni också älskar varandra." (Johannes 13:34)

När du samlar passager som dessa och tänker hårt på det blir det tydligt att Gud är källan till utgående kärlek. I sin väsen är han själva kärleken. Och kärlek flyter.

Här är ett intressant utdrag ur ett av Swedenborgs teologiska verk:

"... det finns tre saker som gör kärnan i hans kärlek, nämligen att älska andra ..., att vilja vara ett med dem och att göra dem lyckliga ... (Sanna kristna religionen 43)

Om kärlek är så här för Gud, är det också så för oss? Det vore vettigt. I ordet, i det allra första kapitlet, har skapelseshistorien följande:

"Och Gud sa: Låt oss göra människan till vår avbild, efter vår likhet", (1 Mosebok 1:26)

och i vers 27 är det att "göra" ... och sedan i vers 31,

"Och Gud såg allt han hade gjort, och se, det var väldigt bra."

Så när vi stickar den här avhandlingen, här är vad vi får:

1) Gud är full av kärlek. På sätt och vis är han kärlek.

2) Han älskar andra utanför sig själv (utgående kärlek), vill vara tillsammans med dem och att hjälpa dem att vara lyckliga.

3) Och vi är skapade till hans avbild och likhet.

Lite konstigt att utgående kärlek är så viktigt för oss.