¹ För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

² ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

³ När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

⁴ HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

⁵ HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

⁶ Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

⁷ Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.

¹ För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

² Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

³ De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

⁴ HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

⁵ dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

⁶ »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

⁷ HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

⁸ Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

⁹ Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

¹ För sångmästaren; en psalm av David.

² Huru länge, HERRE; skall du så alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig?

³ Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Huru länge skall min fiende förhäva sig över mig?

⁴ Skåda ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ögon, så att jag icke somnar in i döden;

⁵ på det att min fiende icke må säga: »Jag blev honom övermäktig», och på att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.

⁶ Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjde sig över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han har gjort väl mot mig.

¹ För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

² HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

³ Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

⁴ Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

⁵ Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

⁶ Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

⁷ Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

¹ En psalm av David. HERRE, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg?

² Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat;

³ den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa;

⁴ den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta HERREN; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed;

⁵ den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.

¹ En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

² Jag säger till HERREN: »Du är ju HERREN; för mig finnes intet gott utom dig;

³ de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»

⁴ Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.

⁵ HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.

⁶ En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.

⁷ Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.

⁸ Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

⁹ Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.

¹⁰ Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

¹¹ Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.

¹ En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

² Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

³ Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

⁴ Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

⁵ Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.