2
Huru länge, HERRE; skall du så alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig?
3
Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Huru länge skall min fiende förhäva sig över mig?
4
Skåda ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ögon, så att jag icke somnar in i döden;
5
på det att min fiende icke må säga: »Jag blev honom övermäktig», och på att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.
6
Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjde sig över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han har gjort väl mot mig.
Psaltaren 14
1
För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
2
HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
3
Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
4
Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?
5
Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
6
Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.
1
En psalm av David. HERRE, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heligaberg?
2
Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat;
3
den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa;
4
den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta HERREN; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed;
5
den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.
Psaltaren 16
1
En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
2
Jag säger till HERREN: »Du är ju HERREN; för mig finnes intet gott utom dig;
3
de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
4
Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
5
HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
6
En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
7
Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
8
Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
9
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
10
Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.
11
Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Psaltaren 17:1-5
1
En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
2
Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
3
Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
4
Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
5
Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.